FORSKNINGSRÖN OM DANS OCH HÄLSA

Erfarenhetsmässigt är det många som inser att dansen är betydelsfull för att helt enkelt må bra. På senare tid bekräftas detta också av allt fler forskningsresultat som visar på dansens hälsofrämjande egenskaper. De områden som beskrivs lite närmare nedan är:
  • Livsstilsfaktorer som bidrar till god hälsa
  • Fysisk aktivitet på recept – FAR/FYSS
  • Dans och fibromyalgi
  • Dans och demens

Livsstilsfaktorer som bidrar till en god hälsa

Att fysisk aktivitet i allmänhet är en betydelsefull faktor - tillsammans med bra kost, icke rökning samt icke alkohol - för att främja en god hälsa visas i många studier. Det gäller inte bara för att förhindra fysiska sjukdomstillstånd utan även för att förhindra psykisk ohälsa. Det senare finns beskrivet av Sarah Wamala, idag generaldirektör vid Statens Folkhälsoinstitut i Östersund (då docent och avdelningschef för Centrum för Folkhälsa, Stockholm) och Johanna Ahnquist, utredare vid Statens folkhälsoinstitut. Resultaten presenterades bl a i en artikel i Dagens Nyheter den 24 februari 2008.

Fysisk aktivitet på recept

Fysisk aktivitet på recept – FAR eller FYSS - är en relativt ny idé inom svensk sjukvård. En av de aktiviteter som rekommenderas är dans. Det finns många vetenskapliga studier som visar på dansens positiva effekter vid fysiska sjukdomstillstånd, t ex vid artros, klimakteriebesvär, hjärtrytmrubbningar, diabetes och benskörhet. Inom psykiatrin är dansen väletablerad. Man arbetar med olika former av medvetandegörande dans. Dans har också visat sig ge goda effekter vid olika psykiska besvär som exempelvis stress, säger Eva Ramel, medicine doktor och sjukgymnast, som forskar på området. (Ur "Får vi lov – en temaserie om dans från 2006" Från Suntliv.nu – Arbetsmiljö och hälsa för kommuner och landsting, från vilket även en del information i nedanstående avsnitt är hämtat)

Dans och fibromyalgi

I ett forskningsprojekt på Institutionen för folkhälso- och vårdvetenskap vid Uppsala universitet har fibromyalgipatienter behandlats med dansterapi en gång i veckan i sex månader. Resultaten i avhandlingen "Dancemovement therapy in fibromyalgiapatients" visar att de som gått i dansterapi har tydligt förbättrad rörlighet, minskad rörelsesmärta, en förbättrad balans av stresshormonerna, en ökad självuppfattning och en högre livsenergi jämfört med kontrollgruppen. Dessutom syntes även en tendens till en revitalisering av de kroppsliga system som reglerar stress, efter åtta månaders uppföljning.

Att dansterapi kan vara framgångsrikt för den här patientgruppen beror på att den förbättrar kroppskännedom och utlevelseförmåga genom den icke verbala rörelsen och musiken, enligt Eva Bojner Horwitz, medicine doktor, legitimerad sjukgymnast och diplomerad dansterapeut och ansvarig för forskningsprojektet.

– Smärta kan leda till att man stänger av kroppsdelar för att man inte orkar känna. Men att avskärma sig från sin kropp leder även till att känslolivet kan bli avtrubbat. Det blir en ond cirkel.

Enligt Eva Bojner Horwitz har forskning visat att människor med fibromyalgi ofta varit med om traumatiska händelser tidigare i livet. Smärtan kan fungera som försvarsmekanism. Under dansterapin har problem som trängts undan kunnat tas fram och bearbetas. Patienterna har också fått lära sig att hantera situationer som kan leda till stress. De har blivit mer känslomässigt nyanserade. Det har varit positivt eftersom onyanserad stress i förlängningen kan leda till spänningstillstånd med mer smärta som följd.

Det finns mer att läsa om detta i artikeln "Dans och musik – något för personer med fibromyalgi" ur Reumatikertidningen 6 –2005.

Senildemens och dans

En amerikansk studie visar att dans är den aktivitet som bäst skyddar mot demens. Dans innehåller både fysiska, mentala och sociala moment. Samtidigt som man rör på sig måste man tänka för att räkna och hålla reda på stegen. Dansen innebär också social gemenskap och god beröring tillsammans med andra människor. Att dansen har så positiva effekter torde bero på att så många olika faktorer och skikt i människan stimuleras samtidigt. Liknande resultat har läkaren Miia Kivipelto, som är docent i neuroepidemiologi och verksam vid minnesenheten vid Karolinska universitetssjukhuset i Huddinge redovisat i sin forskning.

Ur en annan studie: "Musik och dans i demensvården - Kan det lugna respektive stimulera den demensdrabbade?" - Kristin Irebring och Filippa Norrbohm (2004) C-uppsats från Blekinge Tekniska Högskola/HAL, saxas nedanstående sammanfattning:

Demens är en allmän benämning på olika sjukdomstillstånd i hjärnan. I Sverigeär ca 5 % av alla över 65 år svårt demenssjuka. Den psykosociala miljöns viktigaste syfte är att ge den demensdrabbade trygghet, harmoni och värme. Den mänskliga kontakten och den individanpassade vården är viktig för den demenssjuke. Syftet med studien var att undersöka hur musik och dans i den dagliga miljön positivt kan påverka den demenssjuke. Studien har genomförts som en litteraturstudie - innehållsanalys. Resultaten visade att musik och dans inverkade lugnande för personer med demenssjukdom på följande sätt. De demensdrabbade fick känslokontroll och harmoni infann sif. Musiken och dansen fångade deras uppmärksamhet. Vidare visade resultaten att musik och dans stimulerade personer med demenssjukdom på följande sätt. Kroppskontakten och vitaliteten ökade, de dementa tog mer initiativ och minnen framträdde. Deras kroppsaktivitet ökade och de klarade av saker de inte klarat av på flera år på grund utav sin demens. De demensdrabbade blev mer rofyllda och de visade sina sociala roller på ett tydligare sätt.