Loggan

Symbolen i företagets logga är ett spårtecken som används av all världens scouter. Det har sitt ursprung hos indianerna. Tecknet är spårets ”mål” och innebär att den som lagt spåret har slutat här och gått hem. Ibland hittar man också en skatt här. Tecknet betyder "Jag har gått hem" och är en cirkel med en punkt i centrum.

Tecken och symboler

Ett tecken är något väl definierat med en känd betydelse för dem som tecknet vänder sig till. Loggan är ett tecken som symboliserar företaget. Symbolen går inte att fånga i en fast definition, den gäckar oss, har flera sidor och en riktning mot oändligheten. Symbol kommer från grekiskans sym som betyder ”hel” och bolon som betyder ”kasta samman” (motsatsen är diabolon som betyder att splittra, att separera). Symbolens innersta betydelse är alltså ”att göra helt”, hela. Det är samma ordstam som i helig som även finns i andra språk, t ex engelskans holy och whole. Symbolerna bildar broar mellan vårt omedvetna och vår medvetna verklighet. Åke Högberg skriver i "Att utvecklas med symboler" (1996) att om man öppnar sig för sin inre symbolvärld kan detta innebära en utveckling på tre områden: ”Man blir hel i betydelsen att personligheten blir integrerad, man blir läkt i både fysisk och psykisk bemärkelse och inte minst utvecklas oftast ens andlighet.”

Därför valde jag den här symbolen som del av loggan

Jag har gått hem. Hem till mig själv. Jag har hittat hem, hittat mig själv – den jag alltid varit – och mitt inre rum. Min verksamhet syftar till att ge en möjlighet till andra att hitta hem, hitta sig själva och sitt eget rum.

Att ha sitt hem, där jag själv är, och mitt eget rum är en förutsättning för att kunna möta andra. Med de nödvändiga gränserna, som inte är något statiskt utan ständigt prövas i ett levande möte, i levande relationer. Och att kunna härbärgera mina egna känslor för att minska mina projektioner och kunna dra tillbaka dem som jag ofrånkomligt ägnar mig åt. Att se, känna igen och – åtminstone för mig själv – avslöja den andres projektioner. Så jag inte bär dem med mig i livet.

Cirkeln är formen som bär, urgammal och beprövad. Rytmen, rörelsen, upprepningen och vilan är redskapet. Heliga danser är inte ett mål i sig, det är en möjlig väg att vandra i spåren av alla som dansat före mig, som dansar nu och att lägga ut nya spår åt dem som kommer efter. För att de kanske, till sist, ska kunna säga: ”Jag har gått hem”.

Att vara dans-/meditationsledare är att vara en andlig vägledare, en ansvarsfylld uppgift. Det går inte att anvisa vägen för andra, men det går att följa med en bit på vandringen och att berätta om sin egen väg, reflektera över möjliga vägval tillsammans och lyssna på varandras berättelser.

Vad ser andra i loggan? (Med kommentarer inom parentes)

”Det ser ut som ett bröst!” (Ja, den ursprungliga närheten, näringen, värmen, närheten, lust osv. Åter till bröstet! Jämför också begreppet bröstarvingar.)

”Om man halverar symbolen består den av två fermat, det ena upp och ner.” (Musikaliskt tecken för att stanna upp, vila.)

"För er som inte vet vad fermat är: Det är ett sätt att i musik "stoppa tiden", om man med tid menar en kontinuerlig rörelse, en puls, som hjärtats rörelse. Tänk marsch: 1,2,3,4, 1,2,3,4. Taktens fyra slag är lika långa. Men nu förlänger vi t.ex. det fjärde slaget genom att sätta ett fermat över det. Då "stannar tiden". Takten är lika lång (har fortfarande fyra slag), men i praktiken har den blivit längre i duration, genom att regelbundenheten rubbats. (Kallas också "rubato". Moderna människor – och somliga unga pianister – kan inte längre konsten att rubatera.) Att somna i startgropen är en slags fermat. Sådana kan man ha i livet också. Man fastnar i en livsfas, och bara går runt i cirklar. Inte för evigt - det lär inte gå - men ett bra tag. (från blogg på nätet)

”Inne i cirkeln är rörelsen fri, där kan jag röra mig med de gränser som cirkeln utgör som skydd. Och jag har stöd i hur jag ska röra mig, steg som alla delar, handfattning, jag behöver inte prestera.”

”Är det allt?”

”En kaka” (Ja, en brödkaka, tänker jag, brödet som mättar hunger).

”En centrerad logga, på det sättet stillastående. (Att vara i sitt eget centrum.)

”Sol, evighet.”

”Hjul = rörelsen. Punkten = vila, stillastående.”

”En cirkel måste ha ett centrum, hitta tillbaka till sitt centrum.”

”Ett öga”

”Individen i helheten; att finnas med i något stort och ändå ha kvar sig själv.”

”Livet; ägget, hjulet; ja, det är vila i rörelse.”

"Symbolen finns i flera indiankulturer med betydelsen "jordens mitt är varifrån jag kommer". Den finns även som den mellersta av de tre starka "ursymbolerna" inom Daoismen. Den första är den tomma cirkeln vilken just genom sin tomhet kan ge upphov till allt, därefter "din" symbol - en punkt i en periferi som på så sätt blir det som tar gestalt ur intet och ur dessa två ting uppstår de tusen tingen, dvs alltet och dess manifestationer som i sig alltid bär de andras motsatser - dvs Jin o Yang symbolen som uttryck för det virvlande varat." (Anna Gerge)

Cirkeln som symbol

Cirkeln är basen i dansen. Även när vi dansar en långdans så är cirkeln början och slutet. Det är en urgammal, mångfacetterad och stark symbol. Enligt Platon den mest fulländade formen. Den symboliserar det oändliga, det upphöjda, det heliga. Den är fullkomlig och tidlös. "Gud är en cirkel vars centrum finns överallt och vars omkrets finns ingenstans" sa Trismegistos på 100-talet f Kr.

När vi människor samlas spontant ställer vi oss oftast i en cirkel. Här försvinner hierarkierna, våra positioner är likvärdiga, vi är jämlika. Alla kan se alla, få ögonkontakt om man vill. I cirkelns form finns en kraftkälla. Det outtalade blir synligt och det oförutsedda kan hända.

När vi dansar är vi en del av symbolen samtidigt som vi ser och upplever den. Förflyttningen och synintrycket tillsammans med den slutna formen förstärker upplevelsen av sammanhang, helhet och enhet.

I många religioner är den cirkelformade solen liktydigt eller symbol för det gudomliga. I kristendomen symboliserar solen den uppståndne Kristus.

Punkten som symbol

Punkten är det osynliga centret i en cirkel. Utan dimensioner eller utsträckning befinner sig punkten i ett tillstånd mellan varat och intet, dvs den begynnelse som inleder bibeln. Punkten representerar Guds vishet. Ur visheten skapades världen, som därigenom bär vishetens drag. (Enligt Zohar, kabbalistiskt verk, 1200-talet.)

Punkten är en symbol för nuet. ”Det finns inget annat och samtidigt finns det inte…..Ingen kan någonsin bevara det. Nuet är oåtkomligt. All makt går oavbrutet mot förgängligheten. Men när vi möts är det nuet som är vårt rum. Där är kärleken alltid möjlig.” (Lars Björklund)

”Frukt av det förflutna, havande med framtiden är nuet likväl alltid i evigheten – alltid i evigheten som en skärningspunkt mellan tiden och trons tidlöshet i frihet mot förflutet och framtid.” (Dag Hammarsköld)

Vi erfar gårdagen genom våra minnen och framtiden via vår föreställning. Det enda vi kan erfara i realtid är det hela tiden undflyende ögonblicket som håller oss i rörelse – där upplever vi helheten. (Enligt Bernhard Wosien)

Symbolen i dödsannonser

Lars Janson, Arvika Begravningsbyrå, har följande tolkning av symbolen:

Cirkeln är en universell symbol för totalitet, helhet, det oändliga, det eviga. Liksom ringen är ett vårdtecken vid äktenskap, är cirkeln en symbol för den eviga kärleken mellan människor.

Punkten i cirkelns mitt är symbolen för det fulländade och fullbordade kretsloppet. Inom astrologin symboliserar tecknet solen, inom scoutrörelsen är det ett stigfinnarmärke; hemma, framme.

Det mittersta rummet

Det mittersta rummet i själens hus
är mitt eget ljuvliga rum.
Där är min rymd och mina rötter
min okränkbara frihet
och kärlekens källa, outsinlig.
Där kan min nästa inte bo
ingen enda av de mina.
Deras rum i huset som är mitt
ligger runt omkring mitt centrum
utan trängsel, utan sammanblandning.
Har jag tillgång till min ensamhet
och livets friska brunn i mitt fördolda
då är jag fri att rikta mig åt alla håll
att glömma mig och dela andras villkor
utan att binda någon eller själv bli bunden.

(Margareta Melin)